Skidåkning när solen gick ner.
Idag fick jag ett sms från Ida där hon föreslog skidåkning. Min lata sida sa "Nej, nej, NEEJ" Men jag kunde inte motstå det till slut. Så jag fixa ihop skidor till både mig och Ida. Jag trodde vi hade brist på stavar men bara någon minut innan Ida klev innanför dörren så hade pappa kommit med stavar till oss. Så då var det bara att bege sig ut. När vi åkt ett varv runt ett fält och jag lyckats ramla två gånger och Ida en gång så beslöt vi oss för att ta ett varv till trots att det började bli mörkt. Det var allt bra härligt det.
Men att jag ramlade på plan mark känns ändå rätt pinsamt. Varför gjorde jag det egentligen?
