Ormparadiset
Idag såg jag en orm när jag var ute och promenera. Kroppen reagera på en gång och tryckte ner bromspedalen. Där stod jag, förlamad av skräck. Jahapp, hur ska jag lösa detta nu? Hmm... Jag kan ringa pappa så får han hämta mig!!! Men längre bort kom det två personer på cyklar. Väntade. Väntade. När dom tillslut var nära så frågade jag dom om det verkligen var en orm. Javisst svarade Emil lätt. OMG. HJÄLP! När dom cyklade förbi ormen så sprang jag precis bakom dom. Lättare att ta sig förbi om någon är i närheten, tänkte jag. Vad jag undrar just nu är vad dom tänkte om mig som stod still som en staty. Måste sett vidrigt kul ut!
Annars har jag inte gjort så mycket idag. Var ute och sprang förut och därefter promenera jag. Har rätt jävla tröööökigt faktiskt. Tycker att Emma kan ta och komma hem ifrån Linköping nu nu nu!
