När rädslan inte längre är en rädsla
Igår såg jag TVÅ ormar. Första gången var jag med Ida och då hoppade jag till lite och sa att hon skulle akta sig. Därefter stod jag och kolla på ormen ett tag tills jag inte var rädd längre. Sen gick jag lugnt förbi. Den andra ormen låg utanför min gata och när jag såg den så blev jag inte det minsta rädd. Förstår ni hur duktig jag är eller? För ett år sedan så kunde jag inte ens kolla på ormar på tvn eller i böcker. Jag känner mig lite stolt över mig själv. thihi.
Ikväll blir det fotboll och jag räknar med att Ida gör mål för mig! Shuhej!
