Det är lite så här vi mår.
Emma har en ganska stabil lyckometer, som vi hädanefter kallar det. Det går mestadels åt helvete men hon lyckas hålla sig kvar på samma nivå ett tag. Kollar man på min ....
Så ser man hur jag pendlar mellan väldigt lycklig och jävligt olycklig. Jag har ingen balans.
Jag och Emma satt på tåget och prata om hur det skulle se ut om vi rita upp det. Så jag gjorde det ;) haah. Måste säga att vi var väldigt trötta när vi prata om det. Vi satt och fnissa åt allt. Hela tåget måste trott att vi var pårökta. Men nej, brudar blir såna när dom shoppat ;)
