Nojig är bara förnamnet
Det här med att tälta, visst låter det lite läskigt? Då menar jag inte att jag är rädd att någon ska komma med en stor köttkniv och hugga i tältet. Snarare att jag kommer få panik över andra saker.
Typ som att jag inte kommer sova i en varm och skön säng. Istället kommer jag ligga och huttra i en sovsäck som luktar urk. Inte så speciellt frestande. Antalet sömntimmar kommer ju minska med hästlängder!
Vid minsta ljud utanför så kommer jag vakna, bli rädd och ligga och skaka. Jag kommer desperat försöka göra mig så liten som möjligt bara för att björnarna utanför ska se mig underlägsen. Inte för att dom ser mig överhuvudtaget men det lugnar förmodligen ner mina nerver, i alla fall lite. Kanske.
Jag kommer vakna galet tidigt, enbart för att jag sover i ett tält. Det är standard. Men vad ska jag egentligen göra när de andra två ligger och snarkar för fullt? Jag kan ju inte lämna tältet, då kommer jag stöta på en massa varelser som använder Ö istället för O! Läskigt som fan.
Om jag vaknar mitt i natten och måste gå på toa, så kommer jag inte våga gå själv. Då kommer jag behöva ta med någon annan. Men i sin tur så vågar inte den sista stanna kvar i tältet, då kommer vi allesammans gå tillsammans, bara för att jag behöver det. Jag kommer ha dåligt samvete resten av natten då.
När man tältar så kan man ju tydligen inte ta med sig hela sin garderob. Detta faktum får mig att fundera på varför vi över huvud taget väljer att tälta. Jag kommer bli deprimerad.
Jag är rädd. Förresten... Finns det Björnar i Göteborg? Vänta... VAD FAN ÄR GÖTEBORG!?
