Malins blogg

Lite lagom trött på allting just nu.
 Skriker saker till mina föräldrar som förvandlas till ord som bara sårar istället
 för att berätta för dom i lugn ton hur jag känner.
Det handlar om hur jag upplevt saker och ting,
det är inte för att såra.
Visst det kommer ut vid fel tillfällen. 

Men jag vill att ni ska veta att jag älskar er.
 Även fast ni för längesen gav upp.
Gav upp för att jag alltid ställt till med problem.
För att jag varit en dålig förebild för min bror.
 Gett honom sår som jag önskar att jag kunde få ogjort.

Jag har från lekparken till nu varit hon som krossar och förstör.
Förstör för min egen familj.
 Jag vill inte vara hon, men vad ska jag egentligen göra för att ändra på mig?
 Det här är det enda jag känner till.
Hur ska jag gå från mig själv till en helt främmande person?

Jag kan säga att det är ni som förstört.
Gett mig en dålig uppväxt.
Men det är inte erat fel, utan mitt eget. 
Jag har en hjärna och ska klara av att se rätt och fel själv.

Jag saknar vägledning genom svåra tider.
Jag saknar någon som håller om mig och lovar att allt ska bli bra.  

Är trött på allt tjafs om hur dåligt det går för mig.
Är trött på att ta all skit.
Men att ändra mig är inte lätt.

Förlåt för att jag inte blev den dottern som ni ville ha.
Förlåt för alla bråk som jag varit med och orsakat.
Förlåt för att ni fått höra så många klagomål om mig.
Förlåt för alla möten om mitt beetende.
Förlåt för att jag inte sköter skolan och skolkar.
Förlåt för alla hårda ord som sårat.

Det var aldrig meningen att det skulle bli så här.
 Jag förvirra in mig i mörkret och fastna här.
Det var inte så här det skulle bli.
Men här står jag.
Och jag är själv.