Världsmästerskapet närmar sig!
Det har gått fyra år sedan den spännande vm-finalen. Italien mot Frankrike 1-1 efter nitto minuter. Under matchen hann Zidane avsluta sin tid i den franska landslaget genom att skalla Materazzi i bröstet. Adios Zidane! Inga fler mål gjordes och vm finalen skulle avslutas i straffar. Andra straffsparken av Frankrike gick i stolpen och ut. Vilket fick Italien att gå ur arenan som segrare i VM 2006.
Under tiden som matchen spelades så satt jag, Ida, Emma och Josefin på en båt på väg ut i Ålands skärgård. Det var vi, En barnfamilj och ett äldre par. Tanten på båten skulle prompt titta på vädret medans vi andra var helt galna och ville se matchen. Kolla ut genom fönstret istället! När matchen äntligen befann sig framför våra ögon så satt vi på hel spänn hela bunten.
I år spelar inte Sverige efter en dålig insats i kvalet. Men att missa VM för att Sverige inte spelar är ungefär som att åka till Azorerna och ligga på hotellrummet med fördragna gardiner. Jag hejade på Italien efter Sverige åkt ut mot tyskland 2006 och jag hejar på Italien i år också. Italien spelar fin fotboll.
Men samtidigt...
Jag kommer sakna känslan när Sveriges landslag står uppradade mitt på planen och svenska nationalsången stömmar ut i Arenan, genom tvn ut i vardagsrummet. Jag kommer sakna lyckan som stiger i kroppen när Fredde Ljungberg gör mål men samtidigt inte sakna känslan när han inte gör det. Jag kommer sakna alla blå gula målade ansikten på läktaren.
Fotboll är lycka. Fotboll kan få mig till tårar. Fotboll är det finaste som finns.
