Martina och tortyrpromenaden
Jag har precis kommit in från en powerwalk. Runt hela Mölnboland. Jag vet vad ni tänker, Men Mölnbo består faktiskt inte bara utav en kurva. Det finns mer än så. Inte mycket mer men tillräckligt för att bli helt slut. hah. Martina gick först i ledet och peppade oss till tusen. Jag kände dock att jag snarare gick bakåt än framåt. Under våran vandring så kom jag till att börja kalla Martina för Mini-Hitler. Männskan gick i samma tempo under hela promenaden. Tacka gudarna för att vi stötte på Petra. Räddaren i nöden. Jag ska aldrig någonsin mer underskatta Martina!
Imorgon fyller min andra halva år. Hela 21 år. Jag hade tänkt låtsas som ingenting och när dagen väl var kommen dyka upp i dörren med en present. Men i dag när vi prata i telefon så utbrast jäveln "Jag fyller år imorgon!" och så var det med det. Min överraskning i kras. Allt var planerat in i minsta detalj men det förstördes med en mening. Gah. Men det är chill, jag fick reda på att hon minsann inte önska sig någonting och att jag skulle komma och äta smörgåstårta. Inte vilken smörgåstårta som helst heller. Ullas. Den har jag saknat!
Grattis baby på födelsedagen! ♥
Nej nu får det gärna bli onsdag så att jag kan lira lite Cs. Herre min gud vad kul det är att köra med mina klasskompisar. Dom är typ proffs men trösta mig med att dom inte gör något annat om dagarna. Det kändes fint.
