Dålig dag.
Jag klarar inte av det här. Jag ger upp. Det är som en spärr som stoppar mig. Har för mycket att ta igen... Som lärarna säger; Det är redan försent för mig. Jag har förstört allting. Ibland undrar jag varför jag börja gymnasiet överhuvudtaget. Jag hatar skolan, har alltid gjort och kommer alltid göra det. Skolan har tyngt mig ända sen första klass. Men jag vill så gärna ta studenten! Stå där sista dagen och känna att jag för engångs skull klarat av någonting. Men nu när jag är vid slutet så säger alla att det är kört för min del. Kört. Jag har kämpat (även fast jag kunnat kämpa mer) och tagit mig igenom elva år och nu är det kört. Helt jävla kört. Jag får inget studiebidrag och inga betyg. Yes, fan vad jag är bäst. Bra kämpat Malin, Bra!
Tre prov imorgon alltså. Fan vad jag älskar Teknikcollege system. Jag älskar det så mycket att jag bryter ihop totalt. Blir som förlamad och vill dra täcket över huvudet och bara ligga där och gömma mig för verkligheten. Jag vet inte hur jag ska klara av att åka till skolan imorgon. Eller någon annan dag heller för den delen... Men jag vill inte göra någon besviken heller. Jag är trött på se allas besvikna ansiktsuttryck hela tiden. Men trots det finns den där spärren för mig, den som vägrar försvinna. Den som hela tiden stoppar mig från att prestera. Hur i helvete ska jag få bort den? Jag har försökt hela livet, men den finns fortfarande kvar.
Det är ingen bra dag idag.
