Söndag
Jag vet inte varför. Men jag måste skriva om Robin nu. Det tog slut för fyra månader sen. Men det känns som om det var flera år sedan. Jag kommer inte ens ihåg hur plågsamt det var när det tog slut. Men jag har läst i min blogg. Jag kommer ihåg att jag var tvungen att vara sysselsatt hela tiden. Men redan efter nån/några veckor så hade det gått över. Då kände jag mig så jävla fri. Kunde göra vad jag ville. Men jag hade fortfarande kontakt med honom. Ni kanske kommer ihåg inlägget jag skrev om Robin förut? Det tog jag bort eftersom jag ansåg att det inte var rättvist. Hur som helst, Det var ungefär då som jag insåg att jag inte kunde klänga mig fast vid dom enstaka tillfällena vi hade tillsammans. Och vem försökte jag lura egentligen? Jag har inte varit kär i Robin sen i typ Januari. Jag var bara jävligt rädd för att bli ensam.. Även fast vi bråkade och slogs och allt sånt där så valde jag att stanna med honom. Tänkte alltid "Men alla tillfällen vi har det bra då, vill du verkligen lämna det bakom dig?". Nej, det ville jag inte. Jag vågade inte.
När det tog slut så fortsatte vi att träffas, som jag redan nämnt. Och det gick inte så jättebra. Han fick sitt liv att låta så bra och jag pallade inte det, grät som en dåre och så vidare. Så några dagar innan jag åkte till Öland så gjorde jag slut på det sista vi hade. Jag hade lurat mig själv och trott att vi skulle kunna vara vänner. Men det gick inte. Vi hade bråkat när jag sa att jag ville sluta träffas.. Och när jag var på öland insåg jag att jag inte ville att vi skulle vara ovänner. (Tänkte mest på Qeih, hon var i riskzonen). Så vi beslutade oss för att inte vara ovänner. När jag åkte till Rättvik så drev Marie med Robin. Skickade en massa sms och så vidare. Robin förstod och ringde upp mig. När jag hörde hans röst så kom allting tillbaka. Alla stunder vi bråkat, slagits och gråtit. Fick inte en enda glimt av några glada minnen.
När jag hade börjar spela WoW igen så skrev jag ju det här i bloggen. Några dagar senare så hade Robin och hans bror snott mitt Account. Ni anar inte hur besviken jag blev då. Han hade klart och tydligt sagt att han aldrig någonsin skulle göra det. Men ändå gjorde han det. Jag är ju som tur är värsta datorhackern så jag loggade lätt in på Mickes hotmail och snodde tillbaka det. Gjorde en ny mail för säkerhets skull och byttte lösenord på allt. La till Robin igen på msn och han börja babbla om att det inte alls var mitt account utan mickes. Men herregud, Robin. Jag är inte helt blåst i huvudet. hihi.
Nu mera så finns inget Malin och Robin. Inte överhuvudtaget. Jag är glad för det. Jag är glad över det liv jag har idag. Även fast det inte alltid är bra. Nu slipper jag äta upp mina ord, slipper gråta för att jag gjort fel, slipper vara så beroende av en enda människa. Jag behöver inte längre älska dig. Det här är ett kapitel i mitt liv som jag säkert kommer tänka tillbaka på ibland. Jag hoppas jag kommer ihåg precis hur det var. Att jag inte lurar mig själv att allt var bra. Det här inlägget är slutet på kapitlet om oss Robin. Även fast det borde skrivits för flera månader sen. Jag älskar inte dig längre.
När det tog slut så fortsatte vi att träffas, som jag redan nämnt. Och det gick inte så jättebra. Han fick sitt liv att låta så bra och jag pallade inte det, grät som en dåre och så vidare. Så några dagar innan jag åkte till Öland så gjorde jag slut på det sista vi hade. Jag hade lurat mig själv och trott att vi skulle kunna vara vänner. Men det gick inte. Vi hade bråkat när jag sa att jag ville sluta träffas.. Och när jag var på öland insåg jag att jag inte ville att vi skulle vara ovänner. (Tänkte mest på Qeih, hon var i riskzonen). Så vi beslutade oss för att inte vara ovänner. När jag åkte till Rättvik så drev Marie med Robin. Skickade en massa sms och så vidare. Robin förstod och ringde upp mig. När jag hörde hans röst så kom allting tillbaka. Alla stunder vi bråkat, slagits och gråtit. Fick inte en enda glimt av några glada minnen.
När jag hade börjar spela WoW igen så skrev jag ju det här i bloggen. Några dagar senare så hade Robin och hans bror snott mitt Account. Ni anar inte hur besviken jag blev då. Han hade klart och tydligt sagt att han aldrig någonsin skulle göra det. Men ändå gjorde han det. Jag är ju som tur är värsta datorhackern så jag loggade lätt in på Mickes hotmail och snodde tillbaka det. Gjorde en ny mail för säkerhets skull och byttte lösenord på allt. La till Robin igen på msn och han börja babbla om att det inte alls var mitt account utan mickes. Men herregud, Robin. Jag är inte helt blåst i huvudet. hihi.
Nu mera så finns inget Malin och Robin. Inte överhuvudtaget. Jag är glad för det. Jag är glad över det liv jag har idag. Även fast det inte alltid är bra. Nu slipper jag äta upp mina ord, slipper gråta för att jag gjort fel, slipper vara så beroende av en enda människa. Jag behöver inte längre älska dig. Det här är ett kapitel i mitt liv som jag säkert kommer tänka tillbaka på ibland. Jag hoppas jag kommer ihåg precis hur det var. Att jag inte lurar mig själv att allt var bra. Det här inlägget är slutet på kapitlet om oss Robin. Även fast det borde skrivits för flera månader sen. Jag älskar inte dig längre.
